Nytt för i år är att regeringen bestämt att älgjakten nu alltid ska börja den 8 oktober, alltså oberoende av vilken veckodag det är. (tidigare har det alltid varit andra måndagen i oktober.)
Så fredagen den 8 oktober tog vi plats i skogen, hela jaktlaget och några gästjägare.
På bilder på åtelkameran såg vi att det fanns stora tjurar inne på marken, vilket gjorde det lite mer spännande.
De första dagarna gick utan att det sågs några älgar, men på söndagsmorgonen satt jag på "rätt" pass, nämligen det vi kallar "Mårtens torn".
Mårten hade själv suttit där dagarna innan, men inte sett några älgar.
Så vid niotiden på morgonen skymtade jag en älg i storskogen ca 60 m från tornet, jo visst var det en tjur, vi har en tjur och en kalv på licensen samt en kalv på en del av marken som ingår i ett skötselområde. Det var dock inte någon av de stora vi sett på kameran...
Så upp med bössan och när han stannade mellan två tallar lät jag skottet gå. Tjuren rusade iväg mot den tära planteringen som ligger strax intill. Hann få iväg ett skott till men det var en ren bom visade det sig.
Meddelade på radion att jag skjutit på en tjur, så alla i laget skulle veta om det, vill ju inte att vi skulle råka skjuta fler än vi får.
Bara sekunder senare ser jag hur en halvstor gran i planteringen börjar gunga kraftigt för att sedan bli stilla igen, inser att där ligger djuret.
Mycket riktigt där låg han och hade tagit sitt sista andetag.
Nu började det slitsamma jobbet att ta ur älgen, dra den ut till närmsta farbara väg, vilket var en bit och sedan forsla den till logen för att flå den.
Det visade sig att älgen hade en en skada på vänster framben så vi ringde efter en besiktningsman som kom och titta de skadan, skrev ett intyg till som vi skickade in till länsstyrelsen för beslut.
Vi fick älgen bedömd som delvis otjänlig och behövde inte betala fällavgift.
(Och jo visst visade sig två stora tjurar för Birgitta någon dag senare, men då var det bara att njuta av att få se dessa bjässar i verkligheten. Lite antiklimax men säkert en fantastisk upplevelse)
Så får vi se när vi lyckas hitta någon kalv att fälla framöver.
Här kommer några bilder från vårt fantastiska jaktlag :)
(Jag bestämde att fortsättningsvis får detta passet heta Jonas Pass)
Söndagskväll i början av augusti, någon liten regnskur drog förbi där jag satt i det inbyggda tornet och bara njöt av stillheten som skogen runtomkring delade med sig av.
Hann inte sitta mer än en dryg halvtimme innan det hördes knak och fnysningar i skogen. Klockan var inte mer än halv tio när några mörka skuggor visades sig i gläntan.
En sugga och fyra kanske fem små kultingar avtecknade sig i skymninsmörkret. Det tog inte många sekunder innan en av kultingarna ställde sig med en fin sida mot mig och jag lät skottet gå, den blev på stället medan de övriga grisarna försvann in i skogen och stillheten återvände till den lilla gläntan som vi kallar Kruthuset.
